Jag ringde precis till Snöå Vandrarhem bara för att kolla upp möjligheterna att ta med sig en stor brunhårig hejarklacksmedlem. Föreståndaren bröt inte bara på tyska, han lät även rätt skeptisk till det hela. Xavi får därför stanna hemma. Vi har 12 platser bokade, sa han. Och han undrade om jag visste exakt hur många vi blir. Jag svarade att vi blir minst 12 och att vi, om vi blir fler än så, löser det på något annat sätt. Man kunde tydligen tälta precis utanför deras område om man så vill. Om vi av någon anledning inte fyller 12 platser får vi väl betala för det ändå...
Ylva - usch och fy! Hur sjutton har de tänkt sig en simhall utan duschar? Och beträffande sälfettet gör det bara att du kommer att få ett hederspris för den absolut hårdaste av oss alla!
Lina - Jag blir rädd på riktigt nu. Jag vet precis hur det kommer att vara när vi står där på start. Du kommer att få något mordiskt i blicken och jag kommer att känna mjölksyran pulsera runt i kroppen innan jag ens hunnit doppa tårna i vattnet. Sen kommer du att förvandlas till en hondjävul och spottandes, fräsandes kriga dig fram om du så ska stupa på kuppen. Själv kommer jag att tänka "ta det lugnt Kajsa, lita på tekniken, du kan det här..." fast hela min kropp egentligen skriker "But why...BUT WHYYYYY!"
Sen går minutrarna och när jag, med en kropp bestående av stressmjäll och mjölksyra, vältrar mig upp för bryggan kommer du att stå där skitglad och jättepigg. Hata hata hata...
AaaaaaAAARRGGGHHHHHHHHH!!!!!!!!!!